Ekoturism-certifieringar förklarade
Det finns ett par dussin ekoturism-certifieringar på marknaden, vilka inte alla har samma rigor. För resenären är det svårt att veta vilken stämpel som faktiskt betyder något. Här är de viktigaste, vad de mäter och hur stränga de är i kontrollen.
The Long Run
The Long Run är ett globalt nätverk av privata naturreservat och lodger med ambitionen att certifiera medlemmar mot de fyra C:na — Conservation, Community, Culture och Commerce. Medlemmar inkluderar Lewa Wildlife Conservancy, Singita, Ol Pejeta och Borana, vilket säger en del om nivån. Certifieringen är värd att kolla — det är ofta de seriösaste operatörerna som söker den. Kraven är dock självrapporterade i hög grad och granskningen sker var tredje år.
Rainforest Alliance
Rainforest Alliance täcker en bredare turistindustri — hotell, lodger, touroperatörer i flera världsdelar. Standarden bygger på Sustainable Agriculture Network-protokollet anpassat för turism. Granskningen är tredjeparts. Stark på leveranskedja och arbetsvillkor; mindre detaljerad på specifik naturvård. En bra grundcertifiering.
Global Sustainable Tourism Council (GSTC)
GSTC är paraplyorganisationen som sätter standarder för andra certifierare. Att en operatör är "GSTC-recognised" betyder att deras egen certifiering har granskats av GSTC och hittats följa minimikraven. Den är en kvalitetsstämpel på certifieringsorganisationen, inte direkt på operatören.
Fair Trade Tourism
Fair Trade Tourism är sydafrikanskt och fokuserar specifikt på arbetsvillkor och samhällsvinst. Lodger som är märkta betalar lokal personal över marknadsnivå, ger formell kompetensutveckling och dokumenterar samhällsbidrag. Stark på social hållbarhet, mindre på direkt naturvård.
Africa Tourism Associations ResponsibleTourism
ATA:s standard är afrikansk och täcker bygdeintäkter, djurvälfärd och miljöpraxis. Mindre känd internationellt men ofta välanpassad till lokala förhållanden.
EarthCheck
EarthCheck är australiensiskt och kvantitativt — det mäter koldioxidavtryck, vattenförbrukning, avfall, kemikalier per gästnatt. Lodger får datadrivna förbättringsmål. Bra för dem som vill se konkreta siffror snarare än prosa.
Vad alla certifieringar har gemensamt
Ingen certifiering är en garanti. De är indikatorer på att operatören utsätter sig för extern granskning, vilket är mer än de okertifierade kan säga. De granskningar som verkligen sticker — Rainforest Alliance och GSTC — kostar pengar och tar tid; en operatör som genomgått dem visar åtminstone att de tänkte det var värt.
En praktisk strategi
Be operatören rakt ut: "Vilken extern aktör reviderar era hållbarhetspåståenden?" Vägrar de svara, eller svarar med vaga marknadsfraser, är det en varning. Operatörer som öppet hänvisar till sin certifieringsrapport, eller bättre, publicerar sin årliga hållbarhetsredovisning, är värda att premiera.
När certifiering inte betyder mycket
Vissa "ekoturism"-stämplar är skapade av branschorganisationer själva och har minimikrav som är näst intill betydelselösa. Greenwashing förekommer. Om en certifiering inte har en transparant lista över sina krav och en oberoende granskare är värdet lågt.
Bortom certifieringarna
Den enda faktiskt direkta indikatorn på en bra operatör är intervju. Be om: medeltal år av anställning för personal, andel av intäkterna som går till lokala leverantörer, namn på de naturvårdsorganisationer de samarbetar med och hur mycket pengar som flödar dit. Specifika svar tyder på att de verkligen vet vad de talar om.
Utforska på kartan
Alla nämnda lodger med certifieringar finns markerade på den interaktiva kartan. Filtrera på certifiering för att jämföra.